Kronofogden – Käftarna Maler 7″
Release May 2013, 500 black vinyl, 45rpm
[75 limited pre-order editions with a Fogden cut-out doll]
Let me introduce you to your new favorite band – whether you knew of their existence or not.
Kronofogden hail from the angry parts of Hudiksvall in the north of Sweden and have made a racket since 2009. In 2011 they released their 15-track CD/tape “Rid i natt” and in 2012 their split LP with Inkvisitionen was released. We now have 2013 and and it’s time for these youngsters to get their tunes carved into a 7″ vinyl.
Four tracks of high speed hardcore punk. Three short and pissed off ragers, that range from just under one minute to almost two minutes, and one longer, but equally raging, tune. This is one enforcement officer you want to have knocking on your door.
Side A:
Käftarna maler
Dimman tätnar
Side B:
Nersupen ledbruten skadeskjuten
Det finns inte mer
Maximum Rocknroll #363:
Screaming käng with an atypical empasis on the low end. Guitars are excruciating, riffs are as textbook as anything this side of SVART SNÖ (and arguable that good at times) and the vocals are nearly constant and visceral. These Swedes dish out power instead of distortion, and though I can’t understand why I’m hearing a violin in the final track, the sounds leave me hungry for more. (WN)
Nightstick Justice:
Jag har alltid sett Kronofogden som ett högst intressant band men aldrig fått tummen ur och köpt nån skiva med dem vilket det nog blir ordning på efter att ha umgåtts några dagar med detta släpp. Deras nya EP är dock några steg framåt i utvecklingen från det jag hört innan. Arvet från hemstadens Missbrukarna och Totalitär finns där men med en släng av amerikansk hardcore, och ni som läser denna blogg förstår ju då direkt att det är ljuv musik i mina öron. Varningslamporna började dock lysa innan jag slog på skivan och läste att det var fiol på en av låtarna då tankar om Strebers-spex dök upp direkt, men till min stora förtjusning så funkar det fantastiskt bra. Fyra förbannade och svinbra låtar bjuds man på och med texter så underfundiga och välskrivna att man blir glad. Dock finns det en låt som står ut lite mer än de andra med sin grymma refräng och sin otroligt bra text, nömligen “Det Finns Inte Mer”. Jag skulle bli förvånad om den här EP´n inte är med när det är dags att summera årets bästa släpp, för Kronofogden har utvecklats till att ligga bland toppskiktet av svenska hardcoreband.
Punkezine:
Bandet Kronofogden från Hudiksvall mixar det norrländska svårmodet med ren och skär aggression. Rent musikaliskt är Kronofogden tudelat med ena foten i amerikansk västkust hardcore och andra foten i svensk kängpunk. Däremot är mixen de skapar av dessa former av punk allt ifrån tudelad, det är en glassklar smocka i solarplexus.
Nya sjuan ”Käftarna maler” är precis som de av föregångarna jag hört på gränsen till lysande (som exempel var Kronofogden representerade på min best of 2012 med sin split med Inkvisitionen). ”Käftarna maler” innehåller fyra låtar som alla visar bandet från sin garanterat bästa sida. Men det är i den avslutande låten ”Det finns inte mer” som de lyckas med konststycket att få brutalpunk att låta episk. Låten är en saga om hembygden som både avfolkas och av kapitaliseras och sedan i slutändan dö ut eller fortsätta finnas som något av ett spöksamhälle i den svenska landsbygden.
Helt enkelt en jävla bra skiva!
Betyg: 4
Lukinzine:
Att höja några som kallar sig för Kronofogden till skyarna kan i fel kontext få människor att rysa längs hela ryggraden, för vem fan gillar fogden egentligen? I sammanhanget punkmusik från Hudiksvall så framkallar det däremot istället rysningar av välbehag och knutna kängnävar i luften. På den nya given, Käftarna Maler, låter nämligen det unga bandet bättre än någonsin, och trots att det är lite renare än tidigare så finns varje uns av aggression, frustration och smuts ändå kvar.
Kronofogden har skapat en solid EP fylld av amerikansk 80-tals hardcore som understryks av svensk råpunk, vilket med de finurliga texterna flyter ihop till något som både sticker ut nacken och lämnar en schysst eftersmak. B-sidan är helt klart starkast där den avslutande låten, Det finns inte mer, målar upp en bild av hur urbaniseringen breder ut sig och utan pardon sopar mattan med landsbygden. Fyra spår är inte speciellt mycket, och särskilt inte när attacken är över på några ynka minuter. Kvalitén på låtarna är däremot så pass bra att det egentligen inte spelar någon roll hur många gånger man låter nålen treva runt i vinylspåren, för man tröttnar aldrig. Fogden kommer, och för en gångs skull är jag peppad och öppnar dörren direkt.
Betyg: 8/10
Ox-Fanzine #109
Schweden, die sich ebenfalls mit Haut und Haaren dem klassischen Achtziger-Jahre-Hardcore verschrieben haben und neben sehr geilen Gitarren mit rasend schnellem Wechselgesang punkten. An manchen Stellen schimmern VERBAL ABUSE auf D-Beat durch.
Das Tempo stimmt, die beiden Shouter killen, leider ist irgendwie alles schon wieder viel zu schnell vorbei.
Kalle Stille
Grade: 7/10
